När vi var på väg hem från Gildas så hittade inte jag min I-Phone, vet att jag hade haft den innan, så då måste jag ha tappat den, skräck! Vi skyndade oss tillbaka till cafét och jag sprang in och vände upp och ner på möblerna, men ingenting. A gick och kollade där vi hade parkerat bilen tidigare och i en av snöhögarna såg han något svart sticka ut. Det syntes bara en liten, liten bit så det kunde vara vad som helst. Men tror ni inte att min kära, fina, underbara I-Phone låg alldeles ensam gömd i snön och att ingen hade sett den. Trodde att den var borta för alltid, men nu kan vi leva lyckliga i alla våra dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar